Vätternrundan 2011!
Så nu efter några veckor har jag fått tillbaka mitt internet och kan börja blogga igen. På ett sätt har det varit skönt utan internet och på ett sätt har det varit jobbigt. Man blir liksom så handikappad när man har scheman och mail som man inte kan kolla på, samt att man vissa kvällar hemma har varit väldigt rastlös. Men det har varit skönt att inte sitta framför facebook och funbeat ”hela dagarna” och läsa vad som händer med vänner och i forum. Det tråkigaste är att jag faktiskt har rätt så mycket social kontakt med vänner via facebook.
Det har hänt en hel del efter Vätternrundan, jag har fjällvandrat i min favoritfjäll och Vansbrosimmet börjar närma sig. Men det var inte det jag skulle blogga om i detta inlägget, det var ju Vätternrundan.
Vi åkte upp på fredagen som var dagen innan loppet i en husbil som vi hade hyrt, riktigt rolig att köra! =) När vi började närma oss mötte vi cyklisterna som hade startat först och tidigast på fredagskvällen. Nervositeten började komma. På fredag kväll hämtade jag ut mitt startbevis och köpte ett Energivit energipaket och ett par cykelhandskar inne på mässan. Lyckades byta starttid till 04:46 vilket jag tror gjorde otroligt mycket för det totala resultatet. När jag såg på den starttid jag egentligen skulle startat på såg jag att det inte var mycket folk som skulle starta där. Alltså mindre chans att hitta en klunga och cykla med. Så 04:46 var ganska bra starttid även om jag hellre hade startat strax efter 03:00.
Sen var det dags att åka tillbaka till campingen och förberedda cykel, utrustningen och mig själv. Monterade ihop cykeln och satta fast nummerlappen och sadelväskan på cykeln. Min pulsklocka/ cykeldator hade precis gått av i armbandet på klockan så jag fick silvertejpa ihop den och fästa den på styret. Pumpade däcken och cyklade en kort vända för att se så allt fungerade som det skulle. Efter det åt jag typ 1 kilo spaghetti med köttfärssås och började plocka fram alla kläder och sånt som jag skulle ha på mig när jag cyklade imorgon bitti. När jag var klar för att gå och lägga mig hade klockan redan hunnit bli 23:30! Panik hade jag och var riktigt stressad och nervös under hela kvällen då jag helst hade gått och lagt mig klockan 20:00. Men hade sovit bra nätterna innan och det var nog tur.
Klockan ringde 03:30. Jag snozza fem minuter innan jag klev upp och började klä på mig. Minns inte exakt när jag var nere i startområdet men väl där började jag fylla vattenflaskor, ta reda på i vilken fålla jag skulle starta och förberedde mig mentalt en stund. Kände mig fortfarande lite stressad efter kvällen innan så det var skönt att ha lite tid att bara stå och vänta på starten och få komma ikapp sig själv lite. Starten gick och jag hade som plan att göra första stoppet i Jönköping efter 10 mil om allt kändes bra. Det var dem 10 jobbigaste milen i hela mitt cykelliv! Hade motvind hela vägen och inte en enda vettig klunga att köra i, det enda jag minns var att jag någonstans innan Gränna kom ikapp en kille som höll ett likvärdigt tempo som mig och han var rätt schysst och drog mestadels av vägen till Jönköping. I Gränna var en kort sträcka med kullersten, det var det sämsta med hela loppet. Fattar inte varför dem inte kan asfaltera EN gata där typ närmare 40 000 cyklar förbi varje år. Min cykel fick något vajsing på den vägen och när jag la mig på en växel hade den svårt att bestämma sig så den började hoppa mellan två växlar när jag la mig just på den växeln. Det sorliga med det hela var att det var den växeln jag använder mest (såklart). Så från Gränna till Jönköping fick jag ligga och köra på tunga växlar, vilket var otroligt jobbigt.
När jag väl kom fram till Jönköping klev jag av cykeln, svor lite och funderade på om jag skulle behöva lämna in den servicestältet, men när jag såg hur lång kö det var dit tänkte jag aldrig i livet, så mycket tid hade jag inte att slösa bort. Så tog av mig mina benförlängare och lämnade faktiskt in dem så dem fick åka lastbil till Motala. Det gick smidigt! Fyllde mina vattenflaskor och rullade vidare. Cykeln ordnade till sig med växlarna, det kom lite medvind snett bakifrån och cyklingen började gå lättare började gå lättare. Lyckades pussla ihop en klunga på ca 5 pers som höll i stort sett samma tempo som mig. Vi kom ikapp en cykelklubb efter ca 5-6 mil och körde bakom dem fram till Hjo. Där skulle den klungan göra ett längre stopp men jag pissade och fyllde en vattenflaska och körde vidare. Mötte efter ett tag upp med Hjo VK vilket jag tror står för velodromklubb. Låg precis bakom dem och kön bakom mig började fyllas på med fler och fler cyklister. Det blev en riktigt stor klunga och jag låg perfekt i den och bara flöt med. Hjo VK låg längst fram och ville inte släppa in en i klungan så jag slapp dra någonting, hade ca 7 pers framför mig som skötte all draghjälp. Bakom mig var minst 10 pers som hängde med i klungan. Perfekt! Medvinden blev bättre och tempot drogs upp rejält och det gick riktigt lätt att bara ligga och rulla med i vindsuget från klubben framifrån och folk som pushade på bakifrån.
Tyvärr så valde cykelklubben att stanna i depån och ta en ganska lång paus, jag stannade med och fyllde på en vattenflaska. Tittade mig omkring efter cykelklubben och dem verkade ta det väldigt lugnt så jag cyklade vidare och tänkte att i värsta fall kommer väl dem ikapp mig igen. Men det gjorde dem inte, jag lyckades hålla uppe i stort sett samma tempo och körde med två andra killar som höll ett tempo som var lite för snabbt för mig, så tillslut med ca 4 mil kvar i en uppförsbacke tappade jag dem och fick köra själv. Dem 4 milen gick på bara vilja och en väldig massa squezze, gels och sportdryck. När det var ca 3 km kvar öppnade sig himlen och det började regna, men det sket jag i och körde på i dem kläder jag hade på mig, ansåg att det inte var värt att stanna och klä på mig för tre km cykling på slutspurten. Lyckades komma ikapp en tjej som körde lite saktare än mig så la mig framför henne och drog upp farten så hon kunde hänga med i mitt tempo. Hon låg bakom mig en kort stund sen lät jag henne gå fram och dra en stund, sen drog jag och sen drog hon och vi blev ett grymt slutspurtsteam som köttade oss fram i ca 34 km i timmen.
Så kom målområdet, jag kände mig väldigt sliten i kroppen och hade ont, men var inte alls lika konditionsmässigt utmattad som jag var på Öppet spår i vintras, klungkörningen jag fick gick så otroligt bra och jag hade liksom bara legat och rullat med i farten. Tiden stoppades på 10:47:30 och jag fick aktiv cykeltid till ca 10:25:00. Är nöjd med resultatet och loppet överhuvudtaget. Ställde undan min cykel och gick för att hämta ut min potatissallad med kyckling och två små tomater, det var något av den äckligaste potatissalladen jag någonsin käkat. Vidrig! Dem borde byta plats på lasagnen i Hjo och maten i mål eftersom lasagnen i Hjo sägs vara en riktig höjdare. Unnade mig dock inte tiden att äta den dels för att jag inte ville äta någon tyngre mat och ville inte slösa bort tiden heller.
Men jag svalde skiten och gick och hämtade ut mitt diplom och cyklade vidare mot duscharna. Trodde att omklädningsrummet skulle vara rena bombnedslaget men det var inte så farligt, hittade en liten bit bänk och en krok att hänga mina kläder på och fick bara vänta på en dusch i ca 10 minuter så det var inte så farligt. Värre var det efteråt när jag skulle hämta ut mina benförlängare som jag lämnade in i Jönköping. Små vita plastpåsar med små vita papperslappar med startnumret skrivet på. Halvkass sortering och ingen möjlighet att leta själv ledde till att när jag väl fick tag i en kille som började leta efter en kvart tog det honom ytterligare en kvart att hitta min lilla vita påse. På Öppet spår var det olika färger på påsarna beroende på vilket startnummer man hade, det var fint och snyggt uppradat och man fick hjälp att hitta sina grejer på 1 minut. Jag tycker själva loppet var bra, förutom kullerstenen i Gränna, men allt runt omkring loppet har varit kasst. Informationen innan loppet har varit dålig, i startkuveret låg inget PM och allt vad genomtänkt och bra upplagt heter existerade inte! Ingen i målområdet visste vägen till duscharna, Ingenting fungerade på bästa sätt för att underlätta för cyklisterna. För mig som körde för första gången eller för någon som kommer från utlandet för att cykla är det inte lätt att veta var man ska hitta information, hur man ska få reda på det eller någonting. Det sista man vill ha när man behöver fokusera och mentalt förbereda sig är ett organiserat upplägg och dåligt information på fel ställen. Där tycker jag dem behöver förbättra sig väldigt mycket! Men som sagt själva cyklingen tyckte jag om, och till skillnad från Öppet spår kunde man köra sitt egna race och behövde inte anpassa sig efter andra på samma sätt. Även om många fler cyklar känns det inte alls på samma sätt trångt och som om det är folk överallt, förutom i depåerna men tycker ändå det funkade bra. Så är överlag nöjd och som det känns just nu vill jag definitivt stå på startlinjen nästa år med!
Robie- mitt i äventyret!
Så nu efter några veckor har jag fått tillbaka mitt internet och kan börja blogga igen. På ett sätt har det varit skönt utan internet och på ett sätt har det varit jobbigt. Man blir liksom så handikappad när man har scheman och mail som man inte kan kolla på, samt att man vissa kvällar hemma har varit väldigt rastlös. Men det har varit skönt att inte sitta framför facebook och funbeat ”hela dagarna” och läsa vad som händer med vänner och i forum. Det tråkigaste är att jag faktiskt har rätt så mycket social kontakt med vänner via facebook.
Det har hänt en hel del efter Vätternrundan, jag har fjällvandrat i min favoritfjäll och Vansbrosimmet börjar närma sig. Men det var inte det jag skulle blogga om i detta inlägget, det var ju Vätternrundan.
Vi åkte upp på fredagen som var dagen innan loppet i en husbil som vi hade hyrt, riktigt rolig att köra! =) När vi började närma oss mötte vi cyklisterna som hade startat först och tidigast på fredagskvällen. Nervositeten började komma. På fredag kväll hämtade jag ut mitt startbevis och köpte ett Energivit energipaket och ett par cykelhandskar inne på mässan. Lyckades byta starttid till 04:46 vilket jag tror gjorde otroligt mycket för det totala resultatet. När jag såg på den starttid jag egentligen skulle startat på såg jag att det inte var mycket folk som skulle starta där. Alltså mindre chans att hitta en klunga och cykla med. Så 04:46 var ganska bra starttid även om jag hellre hade startat strax efter 03:00.
Sen var det dags att åka tillbaka till campingen och förberedda cykel, utrustningen och mig själv. Monterade ihop cykeln och satta fast nummerlappen och sadelväskan på cykeln. Min pulsklocka/ cykeldator hade precis gått av i armbandet på klockan så jag fick silvertejpa ihop den och fästa den på styret. Pumpade däcken och cyklade en kort vända för att se så allt fungerade som det skulle. Efter det åt jag typ 1 kilo spaghetti med köttfärssås och började plocka fram alla kläder och sånt som jag skulle ha på mig när jag cyklade imorgon bitti. När jag var klar för att gå och lägga mig hade klockan redan hunnit bli 23:30! Panik hade jag och var riktigt stressad och nervös under hela kvällen då jag helst hade gått och lagt mig klockan 20:00. Men hade sovit bra nätterna innan och det var nog tur.
Klockan ringde 03:30. Jag snozza fem minuter innan jag klev upp och började klä på mig. Minns inte exakt när jag var nere i startområdet men väl där började jag fylla vattenflaskor, ta reda på i vilken fålla jag skulle starta och förberedde mig mentalt en stund. Kände mig fortfarande lite stressad efter kvällen innan så det var skönt att ha lite tid att bara stå och vänta på starten och få komma ikapp sig själv lite. Starten gick och jag hade som plan att göra första stoppet i Jönköping efter 10 mil om allt kändes bra. Det var dem 10 jobbigaste milen i hela mitt cykelliv! Hade motvind hela vägen och inte en enda vettig klunga att köra i, det enda jag minns var att jag någonstans innan Gränna kom ikapp en kille som höll ett likvärdigt tempo som mig och han var rätt schysst och drog mestadels av vägen till Jönköping. I Gränna var en kort sträcka med kullersten, det var det sämsta med hela loppet. Fattar inte varför dem inte kan asfaltera EN gata där typ närmare 40 000 cyklar förbi varje år. Min cykel fick något vajsing på den vägen och när jag la mig på en växel hade den svårt att bestämma sig så den började hoppa mellan två växlar när jag la mig just på den växeln. Det sorliga med det hela var att det var den växeln jag använder mest (såklart). Så från Gränna till Jönköping fick jag ligga och köra på tunga växlar, vilket var otroligt jobbigt.
När jag väl kom fram till Jönköping klev jag av cykeln, svor lite och funderade på om jag skulle behöva lämna in den servicestältet, men när jag såg hur lång kö det var dit tänkte jag aldrig i livet, så mycket tid hade jag inte att slösa bort. Så tog av mig mina benförlängare och lämnade faktiskt in dem så dem fick åka lastbil till Motala. Det gick smidigt! Fyllde mina vattenflaskor och rullade vidare. Cykeln ordnade till sig med växlarna, det kom lite medvind snett bakifrån och cyklingen började gå lättare började gå lättare. Lyckades pussla ihop en klunga på ca 5 pers som höll i stort sett samma tempo som mig. Vi kom ikapp en cykelklubb efter ca 5-6 mil och körde bakom dem fram till Hjo. Där skulle den klungan göra ett längre stopp men jag pissade och fyllde en vattenflaska och körde vidare. Mötte efter ett tag upp med Hjo VK vilket jag tror står för velodromklubb. Låg precis bakom dem och kön bakom mig började fyllas på med fler och fler cyklister. Det blev en riktigt stor klunga och jag låg perfekt i den och bara flöt med. Hjo VK låg längst fram och ville inte släppa in en i klungan så jag slapp dra någonting, hade ca 7 pers framför mig som skötte all draghjälp. Bakom mig var minst 10 pers som hängde med i klungan. Perfekt! Medvinden blev bättre och tempot drogs upp rejält och det gick riktigt lätt att bara ligga och rulla med i vindsuget från klubben framifrån och folk som pushade på bakifrån.
Tyvärr så valde cykelklubben att stanna i depån och ta en ganska lång paus, jag stannade med och fyllde på en vattenflaska. Tittade mig omkring efter cykelklubben och dem verkade ta det väldigt lugnt så jag cyklade vidare och tänkte att i värsta fall kommer väl dem ikapp mig igen. Men det gjorde dem inte, jag lyckades hålla uppe i stort sett samma tempo och körde med två andra killar som höll ett tempo som var lite för snabbt för mig, så tillslut med ca 4 mil kvar i en uppförsbacke tappade jag dem och fick köra själv. Dem 4 milen gick på bara vilja och en väldig massa squezze, gels och sportdryck. När det var ca 3 km kvar öppnade sig himlen och det började regna, men det sket jag i och körde på i dem kläder jag hade på mig, ansåg att det inte var värt att stanna och klä på mig för tre km cykling på slutspurten. Lyckades komma ikapp en tjej som körde lite saktare än mig så la mig framför henne och drog upp farten så hon kunde hänga med i mitt tempo. Hon låg bakom mig en kort stund sen lät jag henne gå fram och dra en stund, sen drog jag och sen drog hon och vi blev ett grymt slutspurtsteam som köttade oss fram i ca 34 km i timmen.
Så kom målområdet, jag kände mig väldigt sliten i kroppen och hade ont, men var inte alls lika konditionsmässigt utmattad som jag var på Öppet spår i vintras, klungkörningen jag fick gick så otroligt bra och jag hade liksom bara legat och rullat med i farten. Tiden stoppades på 10:47:30 och jag fick aktiv cykeltid till ca 10:25:00. Är nöjd med resultatet och loppet överhuvudtaget. Ställde undan min cykel och gick för att hämta ut min potatissallad med kyckling och två små tomater, det var något av den äckligaste potatissalladen jag någonsin käkat. Vidrig! Dem borde byta plats på lasagnen i Hjo och maten i mål eftersom lasagnen i Hjo sägs vara en riktig höjdare. Unnade mig dock inte tiden att äta den dels för att jag inte ville äta någon tyngre mat och ville inte slösa bort tiden heller.
Men jag svalde skiten och gick och hämtade ut mitt diplom och cyklade vidare mot duscharna. Trodde att omklädningsrummet skulle vara rena bombnedslaget men det var inte så farligt, hittade en liten bit bänk och en krok att hänga mina kläder på och fick bara vänta på en dusch i ca 10 minuter så det var inte så farligt. Värre var det efteråt när jag skulle hämta ut mina benförlängare som jag lämnade in i Jönköping. Små vita plastpåsar med små vita papperslappar med startnumret skrivet på. Halvkass sortering och ingen möjlighet att leta själv ledde till att när jag väl fick tag i en kille som började leta efter en kvart tog det honom ytterligare en kvart att hitta min lilla vita påse. På Öppet spår var det olika färger på påsarna beroende på vilket startnummer man hade, det var fint och snyggt uppradat och man fick hjälp att hitta sina grejer på 1 minut. Jag tycker själva loppet var bra, förutom kullerstenen i Gränna, men allt runt omkring loppet har varit kasst. Informationen innan loppet har varit dålig, i startkuveret låg inget PM och allt vad genomtänkt och bra upplagt heter existerade inte! Ingen i målområdet visste vägen till duscharna, Ingenting fungerade på bästa sätt för att underlätta för cyklisterna. För mig som körde för första gången eller för någon som kommer från utlandet för att cykla är det inte lätt att veta var man ska hitta information, hur man ska få reda på det eller någonting. Det sista man vill ha när man behöver fokusera och mentalt förbereda sig är ett organiserat upplägg och dåligt information på fel ställen. Där tycker jag dem behöver förbättra sig väldigt mycket! Men som sagt själva cyklingen tyckte jag om, och till skillnad från Öppet spår kunde man köra sitt egna race och behövde inte anpassa sig efter andra på samma sätt. Även om många fler cyklar känns det inte alls på samma sätt trångt och som om det är folk överallt, förutom i depåerna men tycker ändå det funkade bra. Så är överlag nöjd och som det känns just nu vill jag definitivt stå på startlinjen nästa år med!
Robie- mitt i äventyret!
Kul att läsa om ditt äventyr!:)
SvaraRaderaMycket bra jobbat!
//Pontus
Tack! Mycket kul att du vill läsa om mina äventyr =) // Robie
SvaraRadera