Efter fjällvadringen var jag hemma en vecka innan jag åkte på scoutläger, och det var riktigt roligt! En av dem roligaste jag varit på nu när jag tänker efter såhär i efterhand.
Njöt av sommaren och allt gick perfekt, träningen och jobbet flöt bra och jag hade verkligen roligt!
Sen bröt jag handleden, och inte ute på nåt häftigt äventyr utan löjligt nog när jag trillade av en gunga när jag gungade med mina småsyskon. Funderade många gånger på att ändra den historen men sanningen kommer väl fram förr eller senare ändå. Hur som helst åkte jag till akuten.
![]() |
| På akuten, lagom krogig arm. |
Efter lång väntetid fick jag rönga armen, få lokalbedövning och sen reponerade dem armen. Fick den gipsad och röntgad igen sen fick vi åka hem, klockan var då tre på natten. Jag bröt handleden vid 19:00. Morgonen efter ringde läkaren som hade hjälpt mig natten innan och sa att han hade lyckats få reponeringen ganska bra, men inte tillräckligt bra så jag var tvungen att opereras. Då sa dem till mig att jag skulle få två stift insatta som dem sedan skulle ta bort samtidgt som gipset. På operationsdagen åkte jag och Joanna in till sjukhuset på morgonen och väntade fram till 13:00. Då sa dem på sjukhuset att dem inte hade velat ge mig dropp förens nu eftersom dem nu var säkra på att jag skulle opereras. Så då fick jag dropp och väntade ytterligare. Jag väntade jag lite till och sen väntade jag lite till. Kl 18:00 sa dem att det hade kommit in ytterligare en akut operation så jag fick vänta två timmar till. Kl 20:00 sa dem till mig att det inte skulle bli någon operation. Då hade jag varit utan mat och vatten i 25 timmar. Dem sa att jag fick stanna där över natten eller åka hem och komma tillbaka nästa morgon. Jag åkte hem.
Dagen efter gick det smidigt och fort då jag efter ca 30 min fick åka ner till operationsrummet. När dem väl körde in mig i själva operationssalen och kopplade in mig i alla slangar så fick jag reda på att dem skulle operera in en metallplatta med skruvar på benet som skulle bli kvar där. Efter 5 minuter sa dem att dem kanske nu skulle behöva skjuta på operationen eftersom det just hade kommit in något akut. Men det blev operation ändå, fattar inte riktigt hur systemet funkar om man nu ska påstå att det gör det.
![]() |
| Ovanifrån. Detta är en förstoring, titanplattan är 18 mm lång. |
Dem förklarade att när jag blev sövd skulle jag känna att det isade i armen och sen skulle jag känna mig trött. Jag började bli sövd och dem frågade om jag började känna något. Jag svarade att jag kändes det isa i armen men kände mig inte trött. Efter det minns jag ingenting förens jag vaknade. Det blir verkligen helt svart, man drömmer ingenting. Jag tror det är så det känns att vara död.
![]() |
| Titanplattan från sidan med skruvarna som sitter i benet. |
På uppvaket fick jag reda på att jag hade fått väldigt mycket morfin jämfört med som var normalt. Jag fick rätt snabbt åka upp och byta om. Gjorde mig klar för att åka hem. Jag spydde 3 gånger innan jag åkte hem. Fick en tablett mot det men det hjälpte inte mycket. Eftersom jag hela tiden hade trott att jag skulle opereras dagen innan hade jag sagt till en kompis att vi skulle åka till Kalmar för att kolla på Ironman. Jag ville fortfarande åka så jag åkte hem, sov en halvtimme, packade allt jag behövde ha med mig och spydde en gång till innan vi åkte iväg mot Kalmar. Jag sov mest i bilen på vägen dit. Vi stannade vi en rastplats och övernattade och jag fick i mig två mackor och en banan innan vi gick och lade oss. När vi skulle slå upp tältet hittade vi en bra plats, men det visade sig vara ett jordgetingbo där så Fredrik och jag blev stuckna två gånger var, jag på lillfingret och hakan och Fredrik på handen och armbågen. Fredrik som är allergisk mot getingstick åt mer tabletter än mig den helgen i Kalmar trots att jag var nyopererad och gick på smärtstillande.
Dagen efter gick vi upp riktigt tidigt och åt frukost, packade ihop och åkte in till Kalmar och parkerade. Simstarten var riktigt häftig och vi såg en varvning innan vi gick iväg till växlingsområdet och kollade på sim upp/ cykel ut. Våra vänner gjorde riktigt bra ifrån sig på tävlingen och det var riktigt roligt att se trots att jag var väldigt trött och på vägen hem sov jag också ganska mycket. Emil som tävlade frågade om vi ville käka middag och sova i hans husbil men tyvärr hade vi redan åkt hem då. Det var en kul helg och jag har trots att jag har varit sjukskriven ett tag verkligen haft mycket att göra med tanke på förhållandena.
Det var allt för idag. Bloggar nog lite imorgon med, för mycket mer har hänt sens dess.
Robie- Rehabtränar för nya äventyr



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar