Om toppturs-utrustning

Då har säsongen på Storulvån börjat och jag har hunnit gå på två toppturer med min na utrustning.

Jag har börjat gå över till telemarksåkning men kommer i detta inlägg att skriva om dem olika varianter som finns.

Vi börjar basic.

Topptur bygger på att man går upp för ett fjäll för att sedan skida ner igen. Eftersom man går upp är mycket utan dagens toppturs-skidor väldigt lätta viktmässigt om man jämför med vanliga skidor.

Saker du behöver för att kunna gå på topptur är:
* Skidor
* Topptursbindningar (förklarar mer vad det är längre ner)
* Pjäxor
* Stighudar
* Stavar
* Skidhjälm
* Skidglasögon
* Lavinutrustning (detta kommer jag skriva mer om i ett annat inlägg)

Vi börjar med skidor:

Som jag skrev är den stora skillnaden från vanliga pist-skidor vikten, när man ska gå uppför så kan man välja att ha lättare utrustning för att inte bli lika trött. En annan skillnad är att man vill ha en lite bredare skida, för att få bättre bärighet i lösare snö. Att åka i en hårt pistad backe på en skidanläggning kräver inte lika mycket bärighet i skidan som om man åker i lösare snö. Det finns väldigt många olika skid-märken att välja bland. Jag åker på Völkl Kendo.

Topptursbindningar:

Det finns två olika typer av bindningar till skidor, samt att det finns något som kallas för splitboard.

Randonné-bindningar:

Denna typ av bindning är motsvarande en slalombindning. När man åker utför fungerar den likadant som en sådan. När man går uppför så sätter man bara fast den främre delen av pjäxan i bindningen och går upp med lös häl. Det finns även hälhöjare, vilket innebär att om du går i brant terräng så kan vrida fram en kloss under hälen vilket inte får det att strama lite mycket i vaden När du sedan är uppe och ska åka ner så vrider du runt den bakre delen av bindningen och klickar i bakre delen av pjäxan. Även här finns det någora olika leverantörer med bindningar som har lite olika uppbygnad men grundprincipen är likadan hos alla.

Telemarksbindning:

Med telemarksbindningar skulle man kunna använda samma bindning i pisten som off-pist/ topptur.
En telemarksåkare har alltid hälen lös i åkningen. Pjäxan sitter fast med en kabelbindning. Även på dessa finns sk. hälhöjare. Åkstilen bygger på att man i svängarna lyfter ena hälen och för foten bakåt. Man kan jämföra det med att göra utfall som när/om man tränar lår.

Det har på senare tid även kommit telemarks-bindningar med gå-läge för när man ska gå uppför fjället. Det som händer då är att man släpper lör den främe delen av bindningen (där pjäxan sitter fast) så att den kan röra sig upp och ner som ett gångjärn. Jag använder Black diamond O1.

Splitboard

För den som gillar att åka snowboard i pisten. Splitboard är en snowboard som på längden är sågad i mitten. Man delar den då på mitten, flyttar på bindningarna och går upp på den som ett par skidor. När man sedan vill åka ner sätter man ihop de båda delarna, flyttar på bindningarna och kan åka snowboard ner. Har aldrig testat detta själv. Alternativet för snowboard-åkare är att gå upp med snöskor och bära snowboarden.

Pjäxor:

Randonnepjäxor skiljer sig lite från en vanlig slalompjäxa då den har en lite annolunda infäsnings-system. Även pjäxan har ett gå-läge, man fäller upp en liten spak på baksidan av pjäxan för att få skaftet lite mer rörligt.

Telemarkspjäxor ser väldigt annorlunda ut från vanliga slalom/randonnepjäxor. Längst fram vid tån så sitter en "läpp" som man för in i bindningen och sätter fast med en kabel som man spänner fast runt hälen. På ovansidan av tårna så sitter det en bälg (liknande ett dragspel) som möjliggör att man kan böja på tårna för att kunna få till svängen då man behövde skjuta bak ena foten. Även dessa pjäxor har samma gå-läge. Jag använder Scarpa T1 som är en ganska hård och styv pjäxa upplever jag än så länge, men det kanske bara är jag som är klen (hög sannolikhet).

Splitboardpjäxor

Likadana som snowboardojäxor, ev annat lösning på infästning i bindningen.

Stighudar:

Stughudar använder man för att kunna gå brant uppför med bra fäste. Man sätter dem på undersidan och sina skidor. Innan man fäster dem gäller det att ta bort snö från skidorna.
De flesta stighudar har klister på ena sidan för att fästa mot belaget på skidan. På andra sidan sitter väldigt grova "hårstrån" som ger fästet man behöver.

Det finns nu även stighudar utan klister som fäster på skidan, detta märket kallas för gecko och fungerar bra. Dessa använder jag.

Om du ska skära till egna stighudar efter dina skidor så bör du lämna plats så att stålkanterna på skidorna är utanför stighudarna.

Stavar:

Du bör använda teleskopstavar som går att justera längden på. När man går uppför vill man gärna ha längre stavar, ungefär till armhålan. När man åker ner vill man kunna hålla armbågen i 90 grader med staven i handen.

Det finns två olika typer av trugor- plast och läder. Jag föredrar läder då de är lite mjukare och flexiblare än plast. Plast åldras snabbare och jag anser att dem håller sämre. Använder Gipron.

Skidhjälm:

Fungerar bra med samma du använder i pisten. Finns speciella "topptur-hjälmar". Den stora skillnaden är vikten och bättre ventliationsförmåga. Använder Swett protection Tropper.

Skidglasögon:

Fungerar bra med samma som du använder i pisten, finns dem med bättre ventilation för att inte imma igen lika lätt. Har aldrig upplevt det som ett problem. Föredrar orange-färgade glas. Anväder Oakley Crowbar.

Hoppas du fått ut något av detta är blir sugen på att gå på topptur! Turen upp är minst lika värd att njuta av som färden ner, och varje sväng blir så mycket mer värd när man har fått gå upp för att kunna göra den. Fika på toppen gör det inte sämre!

Robie- mitt i äventyret